Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
147
»Nog fan är det det — för den saken.»
Sven Nilsson andades åter upp. Nu skrattade
han igen:
»Nå då så... Han förstår välan, Rosman, att
då man varit så länge borta. .. Och inte. haft bref
på länge...»
»Har Nilsson inte skrifvit och talat om’et?»
Sven Nilsson blef smått generad:
»Nej, ser han, Rosman, det blef ingenting af...
Ja, han förstår väl — det blef så mycket där både i
Cardiff och i Bremen ... Och så ville jag komma
själf me’t.»
»Hm...» Rosman trampade med fötterna. Men
nu märkte Sven Nilsson ingenting, han gaf den
andre handen och kände sig bara så hjärtinnerligen
munter.
»Ja, adjö då så länge, Rosman. Han skall nog
snart höra af mig.»
Det var supén, han tänkte på igen.
Men han hade inte gått många steg, förrän han
hörde Rosman harskla och spotta bakom sig. Han
gjorde helomvändning.
»Hvad är det om? Var det något?»
Rosman kom säfligt efter honom.
»Hm — nej, inte var det något precis... Men
kanske Jenny ligger ännu — och då så...»
»Än se’n då?» Sven Nilsson bara skrattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
