Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
177
afsneddad granittärning med inskriften i
guldbok-stäfver: Emma Nilsson, f. Jansson, * 1860, † 1887.
Sv. Ps. 458 v. 12.
Den var litet afsides belägen, bortåt ena
kyrkogårdshörnet, men han hade valt platsen just där af
det skälet, att den låg alldeles nära den, där Helmer,
bror hans, trädgårdsmästaren, hade sitt hvita träkors
under en späd hängasks alltför tunga, svårmodigt
böjda grenar. Och Helmer — ja det fanns väl ingen
i hela världen, som han en gång hållit af och
beundrat som just honom.
Han mindes hur han gått, brodern, i sina
blomster- och rotfruktsland — i handelsträdgården
utanför södra tullen — gått och pysslat och ansat
och smålett dag från dag, år från år. Han hade
varit som en gammal vänlig doktor för alla de
bräckliga plantorna i hans hägn där i hafsbandets hårda
klimat, han hade handterat sin knif så varsamt, sä
ömt nästan, då han beskar sina rosenstånd, och det
var som firade han en gudstjänst, så stilla och
värdigt rörde han sig, då han om kvällarna gick längs
plankgångarna mellan bänkraderna för att vattna
sina törstiga skyddslingar. Hörde han talas om
någon, som låg sjuk, sak samma om det var en
bekant eller icke, kom där nästan alltid en bukett
skickandes med en af drängarna, som hälsade så
godt från mäster och frågade, om det fick vara litet
1*2. — Legender ocJi berättelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
