Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
att han var en sådan där stackare, som inte kunde
stå vid hvad han en gång sagt och till hvilken det
gick an att bara komma och säga: nu är jag här
igenl för att fa honom god på nytt och kanske stora
famnen till på köpet.
Under hans blick hade hon slagit ned ögonen:
»Nej — jag trodde ju inte det... Men när jag
väl var här — ja, så tyckte jag, att jag måste upp
hit ändå — hvad du så än skulle göra med mig —
bara för att få se alltsammans igen — och hur du
har det — och ...
För jag har ju aldrig tänkt stanna. Det var
bara för att fa se det...
Och jag skall gå nu.»
Men också nu gick hon ej. Det var, som kunde
hon det icke. Hon satt kvar på sin stol, med
händerna i knät. \
Han ville säga något, men fann intet. Inför
denna undergifna klagan, denna bild af ett elände,
som upphört att hoppas, kände han sig förvirrad
och osäker. Lusten att slå och förorätta mindes
han icke längre. Ett ögonblick sökte han en
förebråelse, ett ondt ord åtminstone att kasta mot henne
till hämnd för allt, hon kommit honom att lida.
Men också det fann han ej.
Ty det var något annat, något ovant och nytt,
som långsamt tagit fatt kring hans hjärta, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
