Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Stjärnorna och ödet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.
Klockan i domkyrkans torn slog elfva. Ett, två,
tre... — och så den lilla osäkra hickningen på
tionde slaget, denna kväll som alla andra kvällar.
De klara ljuskvadraterna, som kaféfönstren i
stadshotellets öfre våning kastade öfver det tomma
torget, fördunklades plötsligt. Takkronorna hade
skrufvats af, det var stängningsdags. I samma
ögonblick stod lektor Adrian Hellner på trottoaren
utanför porten.
Han knäppte långsamt igen pälsen — denna
vackra, mjuka päls af svart utterskinn, litet nött
visserligen efter så lång tids tjänstgöring, som var
föremålet för hans kollegers öppet uttalade
afundsjuka och som själf var honom kär som minne från
yngre dagar, då man ännu fann nöje i att göra
extravaganser och en oanad utväg i elfte timmen
att draga sig ur deras ty åtföljande komplikationer.
Så putsade han cigarren och drog på sig
handskarna — det sved i skinnet i denna förbannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
