Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver torget ej rätt distinguera något af livad där hände;
men litet före half 2 kom en af mina kammerater upp, mera
död än lefvande, och säger sig hafva sett det rysliga
uppträdet och sade sig ej veta, huru han blef ditförd af massan.
Öfverhopad af göra fortsatte jag med ett beklämdt hjärta
mina göromål, och vid pass klockan 2 begaf jag mig från
ämbetsrummet, tog genast vägen åt Lilla Nygatan, Tyska
Kyrkobrinken, Yästerlånggatan utan att möta eller se några
flockar, men väl enskilte personer, som tranquillement gingo
sin gång. Sedan jag kom åt Stora Kyrkobrinken,
Stads-smedjegatan, såg jag mera folk och hade då den rysliga
synen att finna väl klädda karlar gå framför mig med röda
och gröna par-å-pluie af sidentyg, som sins emellan skröto
med flikar och bitar af grefve Fersens kläder, då deras
fysionomier ej betecknade sorgelig känsla. För dylik syn var jag
ej heller fredad på Norrbro, men ingen sade ett ord åt mig,
och ej heller var där någon trängsel, ty allt var skockadt åt
Rådstufvugården.
Jag kom högst upprörd till fröken HausswolfF, som bor
hörn om hörn med grefve Ugglas, där jag skulle med dess
syster, förra grefvinnan Horn, spisa middag. Apetiten var
ing*en, utan vi expedierade vår middag nästan som [vi] satte
oss till bords. Värdinnan, lam i händer och fötter, var högst
bedröfvad och bekymrad och bad mig för all del ej
öfver-gifva henne. Jag nödgades dock på eftermiddagen en
moment lemna henne för att gifva några [ordres] i mitt hus,
efter jag erinrade mig, att Rossi bodde i 3:dje våningen.
Mitt folk, uppskrämde, förmaqades att endast hålla sig stilla,
och en af dem hade fått [höra] ett rykte, att man ärnade
storma Fersens hus och sedan göra turen till andra, samt tog
för afgjordt, att excellens Ugglas skulle komma i räkningen.
Min förmaning att hålla sig stilla blef så mycket strängare
med föreskrift att vid första buller nedfälla gardiner och hålla
sig från fenstren och att ej frukta för mig, som ärnade
för-blifva hos min sjuka släktinge, dit jag äfven litet före klockan
6 gick för att dricka te.
Aftonmåltiden gick med lika apetit som middagen, och */4
till 10 voro vi från bordet, där fröken ej var, utan satt i
sitt fenster, där hon har en reflexionsspegel, som visar alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
