- Project Runeberg -  Kameliadamen /
156

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon var för tillfället utan älskare. Det skulle icke vara
svårt att bli det. Det gällde att ådraga sig hennes
uppmärksamhet genom att visa sig äga rikliga penningtillgångar.

Mitt beslut var fattadt. Denna kvinna skulle bli min
älskarinna.

Jag började genast spela min roll genom att bjuda upp
Olympe till dans.

En halftimma senare tog Marguerite, blek som döden, på
sig sin pälskappa och lämnade balen.

XXIV.

Detta var redan något, men det var inte nog. Jag
förstod hvilket välde jag hade öfver denna kvinna, och jag
missbrukade det utan förbarmande. När jag tänker på, att hon nu
är död, undrar jag om Gud någonsin skall kunna förlåta det
onda jag gjort.

Efter supén, som var mycket bullersam, började man
spela.

Jag satte mig bredvid Olympe och gjorde mina insatser med
en sådan djärfhet, att hon icke kunde undgå att lägga märke
därtill. På ett ögonblick vann jag hundrafemti eller
tvåhundra louisdorer, som jag bredde ut framför mig och, hvilka
hon med giriga blickar betraktade.

Jag var den ende, som inte fullständigt var upptagen af
spelet, och som sysselsatte sig med henne. Under hela den
återstående delen af natten fortfor jag att vinna, och jag gaf
henne pengar att spela med, ty hon hade förlorat allt, hvad hon
hade framför sig och troligen allt hvad hon hade inne.

Klockan fem på morgonen skildes man åt.

Jag hade vunnit trehundra louisdorer.

Alla de spelande hade redan gått, blott jag hade stannat
kvar, utan att man märkt det, ty jag var inte närmare bekant
med någon af herrarna.

Olympe lyste själf sina gäster nedför trappan och jag tänkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free