Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då öfvergaf jag alltsammans. Olympe ersatte mig hos
herr de N ... och åtog sig, påstår man, att underrätta honom
om anledningen till min afresa. Grefve de G... var i
London. Han är en af dessa män, hvilka icke fästa mera vikt vid
sin kärlek till sådana kvinnor som mig, än att han anser dem
som ett nöjsamt tidsfördrif, men som förblifver sina forna
älskarinnors vänner och icke hysa något hat, eftersom de aldrig
hyst någon svartsjuka; han är en af dessa förnäma herrar, som
för oss blott öppnar en liten del af sitt hjärta, men som vända
ut och in på pungen för oss. På honom tänkte jag genast. Jag
for till honom. Han tog synnerligen väl emot mig, men han
var där älskare till en dam ur stora världen och rädd att
kompromettera sig genom en förbindelse med mig. Han
presenterade mig för sina vänner, hvilka gåfvo en supé för mig, efter
hvars slut en af dem förde mig med sig.
Hvad skulle jag göra, min vän?
Döda mig? Det hade ju varit att med onödiga kval
betunga ert lif som skulle vara lyckligt. Dessutom, hvad skulle
det tjäna till att döda sig, när man håller på att dö?
Jag öfvergick i ett tillstånd af själlös kropp, af ting; en
liten tid lefde jag detta automatlif, sedan återkom jag till
Paris och frågade efter er, jag fick då veta att ni företagit en
långresa. Ingenting höll mig längre uppe. Min tillvaro blef som
den varit två år innan jag kände er. Jag försökte återvinna
hertigen, men honom hade jag sårat för djupt och gubbar äro
icke tålmodiga, sannolikt därför att de märka, att de ej äro
odödliga. Sjukdomen tog mer och mer öfverhand, jag var
blek, jag var sorgsen och jag var ännu magrare än förr. Män,
som köpa kärleken, granska varan, innan de taga den. Det
fanns i Paris friskare och fylligare kvinnor än jag; man glömde
bort mig en smula. Se där mitt lif tills i går. Nu är jag
allvarligt sjuk. Jag har skrifvit till hertigen för att be om pängar,
ty jag har inga, och fordringsägarne ha kommit tillbaka med
sina räkningar med en ihärdighet utan förbarmande. Skall
hertigen svara mig? Hvarför finns in inte i Paris, Armand,
ni skulle komma och hälsa på mig och edra besök skulle tröstat
mig.
20 december.
Det är ett förskräckligt väder, det snöar och jag är ensam
hemma. I tre dar har jag haft så stark feber, att jag inte kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
