Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetet bland kvinnorna och dess betydelse, av Anna Baur-Phillips
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
gelium allena, som kan omskapa förhållandena, blir det ock vårt
hjärtas högsta önskan att föra våra svarta systrar till evangelii
kännedom och frihet.
Om vi börja vårt arbete på fullkomligt hedniska platser,
där Jesu namn aldrig hörts, få vi ej begära, att kvinnorna skola
komma till oss för att begära undervisning. Huru skulle de
göra det, så vidskepliga och förmörkade i sina tankar som de
äro? Vi få i stället erfara, att kvinnorna ännu mer än männen
frukta de vite.
Till ’en början är det klokt att ej medtaga eller begagna
böcker vid besöken i byarna, ty kvinnorna betrakta dem som
trollmedel. Ej heller bör man röra vid deras barn eller deras gu-
dabilder, ty det endast förskräcker och retar dem. Vid ett av
Kvinnor på väg hem från fältet
mina första besök i Diadiabyn viskade en kvinna till mig: "Öpp-
na ej boken, ty då skola vi dö.” En annan gång klappade jag
ett litet barn på huvudet med den påföljd, att modern började
slå sig för sitt bröst och skrika, och de andra kvinnorna började
besjunga mig såsom ”ndoki” (en som förtrollar).
Vi kunna få besöka byar under månader och år, innan vi
egentligen få undervisa kvinnorna om Gud. Oftast beror det
på männen i en by, om kvinnorna mottaga oss vänligt eller ej.
Äro männen vänligt stämda mot missionärerna, bliva vi snart
nog bekanta med kvinnorna, i annat fall äro de oftast otillgäng-
liga. Det går lättare att finna öppenhjärtighet hos dem, om
man uppsöker dem på deras fält, där männen ej äro med.- Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
