- Project Runeberg -  Dagbräckning i Kongo /
325

(1911) [MARC] With: Johan Petrus Norberg - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I medicinhuset, av Sofie Berthold

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

325

honom om vikten och ansvaret av att gå och köpa medicin
åt andra.

Nu måste man ge sig in i apotekarens arbete, och det är
förfärligt svårt för den, som inte är apotekare — alla de där
konstiga namnen och sammanställningarne.

Två män komma in. De omtala, att de gått halva natten
för att hinna fram. Brevet, som de lämna, säger, att någon har
lunginflammation i deras by. De få tyg till omslag, medicin
och stränga ordinationer.

Många av de övriga lämna också brev, som beskriva sjuk-
domar av alla möjliga slag.

Föräldrar komma in med sina barn. Att den där lille, som
ligger i sin mammas armar, är mycket sjuk, förstår man, innan
de ännu visat honom, ty mamma och pappa se så ledsna ut.
De ha gått en lång väg för att få hjälp för sin älskling, som
ännu inte är en vecka gammal. Den lille har hög feber. Kan
det vara malaria? Nej, här ha vi orsaken. Navelsåret är in-
flammerat och ser mycket illa ut. "Vad har ni gjort?" — "Jo, vi
ha lagt på en sorts blad". — Stackars folk. Här måste nu talas
om sårbehandling och det orätta uti att lägga på blad, fnöske,
smutsiga trasor och lera, varmed de variga såren döljas: Då
de lyssnat till allt detta, säga de: "Detta ha vi ej vetat förr”.

Den lilla sexåriga flickan, som fått ett ögonförband, förstår
sig ej på att tacka, ty det har hon ej fått lära sig, emedan hennes
mamma påstår, att hon ännu är för liten att lära sig något. Nu
måste hon dock lära sig det, och efter en lektion i medicinhuset
säger hon: "”Ntondele, ntondele" = jag tackar, jag tackar.

En mager kvinna kommer in och talar om, att hon ej orkar
arbeta, ty hon magrar och magrar och känner sig så svag och
sjuk. Samtalet blir långt, ty det är svårt att få reda på orsaken.
Hon får sedan maskmedicin och blir tillsagd att dagen därpå
komma och tala om resultatet. — Jo, det var mask. — En sådan
patient måste därför höra om den skadliga inverkan ätandet af
rå fisk och ruttet, okokt kött har med sig.

Vid trädet sitter ännu en kvinna. Hon reser sig ej, ty
hennes fötter äro mycket svullna, likaså händerna och ansiktet.

På gräsplanen ligger en hängmatta och i den en kvinna,
vars ansikte vittnar om nöd, plågor och lidanden. Hon har
stora, djupa sår, som fordra årslång behandling. I brevet från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:59:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagkongo/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free