- Project Runeberg -  Dagsländor. Anteckningar under vistandet i England och Frankrike åren 1818-1832 /
153

(1846) [MARC] Author: Johan Peter Wåhlin - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 1831 -

153

"Jag har sett honom ligga på parad. Det var en
bedröflig syn. Vi samlades i Longwood i dag kl. 4. Der
voro nästan alla officerarne och de andra herrarne på ön. I
det första rummet var blott en betjent, i det andra grefvinnan
Bertrand, som såg blek och förgråten ut; och i det tredje
låg Napoleon, klädd i full uniform, med flere ordnar uppå
bröstet, och på sidan värjan, en trekantig hatt och sporrar.
Han låg på en tältsäng som han alltid förde med sig, och
öfver hvilken man bredt hans kappa. Grefve Bertrand stod
i sorgdrägt vid hufvudet, en kammartjenare vid fötterna, och
en prest låg på knä vid sidan. Napoleons utseende var
mildt och lugnt, dragen lifliga och vackra, händerna små och
fina. På bröstet låg ett krucifix. — Jag kunde ha betraktat
honom flere timmar, och vågade knappt andas då jag stod der.
Jag föreställde mig honom i en helt annan belägenhet, och af
huru liten nytta alla hans eröfringar nu för honom voro. Hvad
hade ej tusende velat gifva för att se hvad jag nu såg."

"Longwood den 7 maj,
klockan half 7 e. m."

"Jag har hela dagen varit besvärad af menniskor som
önskat se Napoleon. Ändteligen har jag blifvit af med dem,
och har nu tid att skrifva. Jag såg honom i morse åter. Han
låg på samma sätt, men hans ansigte hade fallit litet mera
in. Der var blott en prest och en uppassare i rummet. Jag
tog, och betraktade en stund den hand som monarker hade
kysst, och för hvilken så många darrat. Jag har aldrig sett
en lugnare uppsyn. Han tycktes ligga i en djup slummer,
sig fullkomligt lik, utom den svartblå färgen på hans läppar.
Jag gick sedan in med soldaterne. Det är omöjligt att
beskrifva deras blickar när de sågo liket. Då jag kom ur
rummet satt grefvinnan Bertrand utanföre. Hon rådde mig att
gå tillbaka och betrakta Napoleon än en gång, helst jag
aldrig skulle få se den utomordentelige mannen mera. Jag

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagslandor/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free