Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
— 1833 -
DEN is NOVEMBER. EN SANSCULOTTE MER FINTLIGHET AN HEDER
Tidningarne omtala i dag följande genistreck:
För kort tid sedan ankom en gentilt klädd herre till
Talbot-inn i Bristol. Efter att hafva gjort förfrågningar
om en vagn till Exeter, dit han sade sig vilja fara dagen
efter, befallte han in té och supé, och gick derpå till sängs.
Följande morgonen då han ätit frukost, lemnade man honom
räkningen, men till uppassarens bestörtning förklarade han helt
kallt att han hade inga penningar. Värden blef inkallad, och
man var på väg att skicka efter en polisbetjent, då vår
resande herre föll till bönboken, och erböd sig att lemna något
plagg i pant. Tillbudet blef antaget, och han drog sina
permissioner af, dem han lofvade att igenlösa vid återkomsten
från Exeter. Som han hade en god syrtut och ett par
kalsonger tycktes han kunna hjelpa sig pro tempore. Han gick
derpå till en annan gästgifvaregård (Bush-inn) i staden, der
han gjorde samma frågor, beställde middag, och tog ett rum
öfver natten. Nästa morgon ringde han ursinnigt. Uppassaren
kom, och fick befallning att kalla värden, emedan man om
natten stulit bort hans permissioner, med 10 pund i fickan.
Värden, rädd om husets heder, bad honom vid allt heligt icke
göra buller, betalte penningarne, och lät skicka efter ett par
nya byxor. Vår resande begaf sig nu försonad af. Ett par
dagar efter råkades några af betjeningen från begge
gästgifva-regårdarne, då skälmstycket upptäcktes. Sansculotten har
sedan icke hörts utaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
