Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 1838 -
367
eller ingen," och som hon framhärdade deri blef
presentationen uppskjuten. De höga makarne, som ej kunde undvika
att har mötas, helsade endast kallt på hvarandra. Allmänna
deltagandet för kronprinsessan började emellertid att uttala
sig allt högre, och man hotade med att anmäla förhållandet i
underhuset. Regenten sammankallade nu en konselj, och
gaf den del af handlingar som föranledde densamma att
sanktionera förbudet för prinsessan att se sin dotter. I mars 1813
kom saken före uti underhuset i anledning af ett bref från
kronprinsessan till dess taleman. Man bemödade sig på allt
sätt att hålla saken hemlig , men den blef det oaktadt snart
allmänt känd. Lörd Castlereagh sökte att ursäkta
regenten, och klandrade som ogrannlaga att parlamentet blandade
sig i en familjeangelägenhet. Sympathien för kronprinsessan
uttalade sig likväl så högt, att man nödgades låta henne åter
umgås med sin dotter.
Större och bittrare förödmjukelser väntade dock
prinsessan snart. I mars 1814 gjorde ryska kejsaren, konungen
af Preussen och andra höga utlänningar ett besök i London.
Den ena festen följde på den andra, och från alla var
prinsessan utesluten.
Den 5:te mars gjordes en motion i underhuset för att
fullständigare utröna anledningen till det afbrutna umgänget
emellan prinsessan och hennes dotter. Detta försök
eludera-des väl utaf lörd Castlereagh, men en hr Wortley höll
vid detta tillfälle ett tal som väckte det största uppseende.
Han yttrade deri, ibland annat, att han hade så högt begrepp
om konungamakten som någon, men att ett uppförande sådant
som prinsens bidrog att alldeles nedsätta den. Han såg med
ledsnad att de kungliga personerne ej togo varning af de
yttranden som allmänt fälldes om dem. De tycktes vara de
enda i hela landet som ej hade något undseende för sin egen
heder och välfärd. Han ville ej att prinsen skulle smickra
sig med att tro att hans höga rang fredade honom från all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
