Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
- 1838 -
stolthet, förvåning, lästes i alla ansigten. Vi passerade först
en undeijordisk gång (tunnel), der hjulens buller,
mångdubb-ladt utaf ekoet ifrån hvalfven, var alldeles döfvande. Härifrån
uppkommo vi med blixtens hastighet på en väg anlagd öfver
en dal, och flögo öfver landet och dess undrande innevånare,
på hvilka vi, likt andra höga, sågo med stolthet ner. På
halfva vägen stannade vi omkring 10 minuter för att taga vatten
in. Hastigheten ökades nu ifrån 20 till 30 (från 3 4 till 4 $
sv.) mil, så att många böljade känna sig illamående och yra.
Vi mötte, chemin faisant, de första vagnarne som kommo
åter. Vi ville helsa dem i förbifarten, men hastigheten
medgaf det ej; vi hörde endast ett susande ljud, och sågo en
rökstrimma, lik en meteor. Vagnar och passagerare voro i
ögonblicket borta. Vi kommo derpå till en mosse, öfver
hvilken man nästan misströstat att kunna anlägga väg, men
äfven denna svårighet hade blifvit öfvervunnen, och vi sväfvade
öfver gungflyet som i en gunga, eller som uti en luftballong.
En stund derefter befunno vi os^ redan, till vår undran, öfver
Manchester, dit vi nedstego på en lång trappa,
gratulerande hvarandra till den sällsamma färden, begapade,
beundrade , afundade, af tusendetals nyfikne, liksom vi stigit ner
från månen. Emellertid har Kantiska filosofien här fått ett
slag på örat, ty tankeformerne "tid och rum" hafva alldeles
försvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
