Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
- 1838 -
oupphörligen frestad att begå sjelfmord, trifdes ej i sällskap,
hade förlorat all matlust, fick sällan ro om nätterne, och
stördes af ohyggeliga drömmar. Hans tunga, puls och utseende
bestjrkte detta. Jag frågade om något obehagligt händt i hans
familj, om han blifvit bedragen uti kärlek, om han förlorat
penningar på spel o. s. v. På allt detta svarade han nej. Har
ni då, tillade jag, någon hemlig anledning till oro, som kan
förklara er nedslagenhet. Han rodnade, blef förlägen, och
tvekade synbarligen om han skulle gifva mig förtroende af hvad
6om låg honom uppå hjertat. Han tycktes likväl hafva
beslutit att behålla sin hemlighet, och sade, med någon förändring
i fasoner, att det blott var en konstitutionell nervsvaghet, att
den var ärftlig i hans slägt, och att han önskade få veta om
något läkemedel gafs deremot. Jag svarade att jag skulle görq
allt i min förmåga, men att han ej fick vänta någon hastig
eller underbar verkan af de medel jag ville föreskrifna, att jag
tydligt märkte att något låg uppå hans sinne, att han borde
muntra sig i sällskap, och framförallt ombyta luft, på hvilket
allt han svarade med en suck att sådant vore honom för det
närvarande omöjligt. Jag stod upp för att gå; han gaf mig
två guinéer, och bad mig komma åter aftonen derpå. Jag gick
min väg utan att veta hvad jag om honom skulle tänka. Att
Säga rena sanningen, anade jag att han var intet annat än eq
systematisk London-bedragare och spelare, och att han skickat
bud på mig i anledning af någon af dessa lyckans omvexlingar
för hvilka sådane herrar äro lätt utsatte. Jag var alldeles icke
angelägen att blifva längre qvar hos honom.
Jag återkom vid samma tid aftonen derpå. Han var
utsträckt på sin ottoman, insvept i en präktig morgonrock, med
armarne i kors på bröstet, Jag tyckte alldeles icke om denna
studerade ställning. En vinbutelj med några glas stod på
bordet. Han steg ej upp, men bad mig med matt röst att jag
skulle sätta mig på en stol bredvid honom. "Välkommen 1"
sade han, "jag är glad att ni är här, ty jag vet ej hvad jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
