Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 1880 -
423
af dessa skott, tilldess man underrättade mig att de kommo
ifrån Flandrarne som dödade de sårade hästarne. Hundrade-,
tals af dessa sköna kreatur gallopperade öfver fältet, sparkande
och slående, liksom ursinnige af smärta, under del de
olycklige sårade som sågo dem, men ej kunde komma utur vägen,
gåfvo höga ångestrop. Jag såg bland andra en ofantligt stor
häst (en af det skotska gråa kavalleriet) komma springande
emot en öfverste af det kejserliga gardiet, som hade mist ett
ben. Hästen var förfärligt sårad, och en afbruten länts satt
ännu uti sidan. Jag skall aldrig glömma Fransosens skrik.
Jag Dög till stället, men innan jag hann dit var karlen död;
ty ehuru jag ej tror att hästen rörde honom, var den fruktan
han erfor för mycket för hans uttömda krafter. Sårad i det
innersta af min själ vid åsynen af de ofanteliga hoparne af slagne,
som lågo uti alla direktioner så långt ögat kunde se, ärnade jag
att återvända öfver döende och döda, då min uppmärksamhet
fästades af en ung Fransos, hvilken låg på ryggen, som det
syntes, i det yttersta. Der var något i hans utseende som
högst intresserade mig, och jag trodde mig hafva sett honom
förut. Några öppna bref lågo rundt omkring, och han höll
ännu ett i handen som om han läst det uti sina sista
ögonblick. Mitt öga föll på ett "Mon cher fils!" skrifvet med
fruntimmersstil, och jag kände mig rörd till medlidande vid
en så öm sons öde. När jag gick hemifrån om morgonen
hade jag stoppat en flaska brännvin och några skorpor i min
ficka, i hopp att blifva nyttig för de sårade; men när jag
betraktade den oändeliga mängd som betäckte fältet kände jag
mig helt och hållet modfälld; jag kunde icke ens försöka att
hjelpa dem. Slumpen hade fört mig till en enda, och jag
beslöt, om möjligt, att rädda honom. Ett utaf hans ben var
krossadt, och ban var illa sårad uti vänstra handleden, men
ingen af de vitala delarne var skadad. Hans matthet
syntes förnämligast härleda sig från förlusten utaf blod. Jag
hällde några droppar brännvin i hans mun. Verkan syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
