Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
- 1838 -
kades med mycken eclat. Damen, som fullkomligen förstod
alltsamman, belönade mig med sina bevågna blickar.
Prinsessan var helt och hållet godhet, öfverhopade mig med artigheter,
och sedan hon komplimenterat mig för hvad jag utfört på
tvenne strängar, yttrade hon en önskan att få höra hvad jag
kunde göra med en. Jag tyckte om idéen, och som kejsarens
födelsedag inföll några veckor efter, komponerade jag min
so-nata "Napoleon" för G-strängen, och spelade den för hofvet
med så mycket bifall att en cantata af Cimarosa, som
följde genast efter, blef helt och hållet obemärkt, och gjorde ej
det minsta intryck. Detta är ursprungliga och verkliga orsaken
till min kärlek för G-strängen; och som man beständigt
önskade att höra mera, lärde en dag en annan, tilldess min
skiak-lighet i detta afseende var fullkomligen ernådd."
De som haft tillfälle att nära umgås med Paganini
beskrifva honom som en man af ett mildt och oförargligt lynne,
enkel, anspråkslös och ädelmodig. Lik de fleste stora artister
är han liflig och entusiastisk till sitt temperament, och i sina
handlingar ledd af ögonblickets ingifvelse. Han har en enda
son, med en signora Antonia Bianchi, en sångerska i
Palermo, ifrån hvilken han 1828 var nödsakad skilja sig i
anseende till hennes ytterst våldsamma lynne. I detta barn
är hela hans kärlek koncentrerad. Gossen tillkännager mycket
musikaliska anlag. Som han har en svag konstitution och
helsa, lemnar Paganini honom nästan aldrig. "Om jag skulle
förlora honom," har han ofta sagt, "så vore jag sjelf förlorad.
Det är omöjligt att jag kan skilja mig från honom. När jag
om natten vaknar är han min första tanke."
För någon tid sedan skickade Paganini följande bref
till redaktören af Revue Musicale.
Paris den 21 apr. 1831.
Franska publiken har öfverhopat mig med så många
bevis ai godhet, och det bifall jag från dess sida skördat har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
