Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt derför löjtnant Sten, om han är verkligt kär,
Afttå för hennes skull ifrån sin karriér,
Det offret kan en dag, när inga andra finnas,
För Selmas hjerta bli en seger, värd att minnas;
Ty hon, som en och hvar utaf vårt arma kön
Får göra tids nog sen, som fru, det bittra rön,
Att tog hon ej i akt sitt välde, fastmötiden,
All utsigt sen dertill är utan hopp förliden!
(Hon går långsamt och med lidande utseende åter in till höger.)
Femte scenen.
MAJORSKAN (sedan) JACOB.
Det var hvad der jag vann! — Jag blir väl ensam då!
Att viljeslöhet kan förderfva menskan så! —
ISanå, den lexan här kan lära dig, min gumma,
Att aldrig Söka hjelp ooh bistånd hos de ljumma.
Att värma upp en kall är visserligen svårt
Men det kan lyckas dock, fast arbetet blir hårdt. —
Hon underkufvad är, det får jag dock ej glömma
Och kanske bör jag minst med hårdhet henne dömma;
Ty hade jag förmått få bugt med min herr son
Så vore hon ej nu en stackars bräcklig spån,
Som tror sig vara sjuk, tror sig tyranniserad,
Då det är viljans nerf, söm är paralyserad,
Och som så lätt minsann ej finner bot för sot.
JACOB (från fonden).
Löjtnanten frågar om majorskan tar emot?
MAJOBSKAN.
Bed honom stiga in!
(Jacob går.)
Hvad skall jag honom svara?
En farmors ställning kan ej mera brydsam vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
