Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Élj rofdjursattribut, ej silfver eller gull,
Blott gråsten af det slag hvaraf vår jord är full;
Men detta namn, min fru, är det väl så förfärligt ?
Det har åtminstone en dygd: att det ar ärligt
Och att det burits har af hederlige män
Som lemnat det åt mig i arf ofläckadt än!
MAJORSKAN.
Och deraf är ni stolt med rätt; men hvarför klandra,
Om samma stolthet nu ni råkar på hos andra?
En hvar ju rosar sitt, och det är bara prat
Att adelsmannen blott är född aristokrat:
Ni sätter lika högt er sten, som han sin stjerna,
Han trotsar på sin börd, ni på er ljusa hjerna,
Och slutet är, min vän, — tro ni den gamlas ord! —
Jomnlikhet fins ej på, men kanske under jord!
Så länge menskan än har plats på jordens yta,
Så länge hon har lif, vill ofvanpå hon flyta,
Och hela lifvets strid går endast derpå ut
Att rycka andra ner och komma högst till slut!
EDVARD.
Jag trodde lifvets strid ej var så djupt att klandra;
Men gällde eget väl, för att fa bistå andra.
MAJORSKAN.
Så tror ni derför att ni är idealist
Men verlden, som min son, gudnås, är realist!
Den tager kärnan sjelf och lemnar oftast skalet
At den, som liksom ni, tillbeder idealet!
Det är nu en gång så i denna snöda verld,
Att vinsten snöplig blir af svärmams marknadsförd.
EDVARD (efter en pans).
Således bör jag gå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
