Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min örahet skall så rik, så gränslös och så varm
Kring honom stå på vakt, att verlden och dess larm,
Dess ära, rykte, glans, — allt skall han ringa tycka
Mot sällheten att mig få till sitt hjerta trycka.
Jag känner i min själ en rikedom, så stor
Att om en tusendel blott i hans hjerta bor,
Skall ryktets hela lof, hans vänners, verldens, allas,
Bli endast tomma ljud mot att min make kallas.
Du, farmor, känner ej min kärleks hela höjd,
Du tror att den blott är ett rus af stundens fröjd,
En drifvext, sprucken ut i känslans morgontimma,
Och ämnad att dö bort, när sol och ljus ej glimma,
Förgyllande dess kalk; men nej, ej natt, ej död,
Ej jordiskt q val förmår att släcka ut dess glöd!
MAJOR8KAN.
Men verlden — —
SELMA.
Hur den än må vara derhän vriden
Att lifvets poesi ej skattas nu för tiden,
Skall den i oss få se ett af de sälla par
Som bära vitne än om slägtets gyllne dar,
Då hjertats lag var allt, och mannen sökte hinna
Sitt högsta mål uti att älskas af den qvinna
För hvilken allt han var och som till gengäld gaf
Sitt hjertas bästa skatt frivilligt åt sin slaf!
MAJORSKAN.
Chevaleriets tid, mitt barn —
SELMA (afbryter henne).
Om ock försvunnen,
Af Edvard och af mig skall den bli återfunnen!
(Kysser henne och skyndar in till höger.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
