Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se bara brukspatron, som var så rak i ryggen,
Han är så lagom nu! Och kronfogclen den styggen
Har blifvit mera mjuk än förr på många år.
Ja, nämndeman är folk, fast förr han var så svår;
Men att ryttmästarn, som blott kunde flaskor tömma.
En sådan kaxe blef, det kan jag inte glömma!
FRUN.
Tro mig att mycket godt det fans på botten af
Hans ytliga natur, fast han ej luft det gaf.
Men, när så faran kom, tog lättsinnet till fötter,
Och allvar, mannamod, slog sina djupa rötter
Uti hans själ och håg. Ack, det är ofta så,
Ty mången går till grund blott af att fåfäng gå.
Hur mycken tack bör jag ej honom skyldig vara,
Han räddade min son från fångenskapens fara,
Kanske från döden sjelf!
MÄRTHA.
Jaha, det gjorde han —
Men se, det var vår son ändå som slaget vann!
FRUN.
Ett sådant vinnes ej af en — om en kan leda,
Det allas mod dock är, som seger skall bereda!
MÄRTHA.
Det är nog så!
(lyssnar utåt)
Men tyst! jag steg på garden hör;.
Det är en liten fot, som tassar utanför!
FRUN.
Då är det Selma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
