Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X hennes trötta hog; — nu allt förvandladt är
Och det är hon i dag, som husets omsorg bär.
Min far blott rufvar på förluster som han lidit,
Och makten ur hans hand så småningom har skridit
^ed i min mors, som dock begagnar den så val,
Att han till klagomål ej har det minsta skäl!
Tvertom, hon är så öm, så omsorgsfull, att pappa
Ej anar huru när han är att tygeln tappa! —
Jag, som så låugt jag mins, såg honom stifta lag,
Såg henne viljelös blott lyda hans behag,
Jag ser förundrad nu hur pröfningen och smärtan
Kan byta lynnens art och omgestalta hjertan!
FRUN.
Men du, du sjelf, mitt barn!
SELMA.
Jag?
FRUN.
Ja, du är så blek,
Du ser affallen ut! Nånå, det är ej lek
Att afstå, som du gjort, ifrån sin lefnadslycka!
SELMA (väuder sig fråu heuue).
Nu skämtar du helt visst! hur kan du blek mig tycka?
Det kommer sig blott af din sjelfviskhet som mor
Att du mig sörjande och djupt olycklig tror!
FRUN.
Hur kan du säga så? —
SELMA (omfamnar henne).
Jag säger hvad jag menar!
Du tror naturligtvis: “min sons förlust förtjenar
Att flickan blir ett rof för dödande liektik!“ —
Ty hvarje moder är i detta fall sig lik!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
