Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag minnes prosten, jag, hur han var öfvergifven,
Och nu på några dar han är densamma blifven
Igen, som han var förr — och kronofogden sen
Som var så hjertans mjuk — nu är han rak igen! —
SELMA.
Ja, det fins ingenting mer lätt för vissa sinnen
Än skudda själen fri från pröfningames minnen,
Och kanske att min far förmår att hastigt nog
Få sitt humör igen, sen molnet öfver drog.
Men dock det fins en sak, som kan förhoppning nära
Om lyckligt slut för oss: det är hans smak för ära,
Fö.r rykte och för glans, och jag i smyg har hört
Hur ofta Edvards namn han på sin tunga fört.
Han velat mycket ge för att ibland vid bordet
Få säga om hans steg: “det var min måg som gjorae’t“,
Och när det blef bekant att Edvard blef major
Och att han fått medalj af kungen sjelf — jag tror
Att ganska ångerköpt min kära far sig funnit,
Om också ej med ord han det erkänna hunnit. —
Men nu en annan sak, en fråga som jag bär
Med ångest på min mun: när kan han vara här?
FRUN (leende).
Uti sitt sista bref han skref: “om några dagar!“
SELMA (omfamnar henne).
Om några dagar? Ack! Ser du, fast ej man klagar,
Så käns det bittert dock i hjertat mången gång,
Och sorgen smärtar mer när sinnet lider tvång.
Om jag ej stanna fått hos dig ibland och gråta
Så hade jag visst dött! — Ack, hjertat är en gåta!
När kulor hveno kring hans bröst i farans stund,
När en förbittrad strid brann på vår egen grund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
