Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta ballader - Tiggar-Stinas middagssång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
En söndrig skugga var jag, ett nånting som gick
förbi:
ett stinkande trasbylte bara, med ett skälvande
hjärta i.
Genvägen tog jag över Kärrmyra fall,
skuggan där är ljuvlig under gran och tall —
trasig och slafsig slänger kjolen. —
Gamla stela ben vilja helst gå svalt och mjukt,
svalka vill mitt huvud ha för det är hett och
sjukt —
mellan röda enar bränner solen.
Jag minns när du byggde, herre, små hus vid Tärn-
sjöns strand,
hur den blödde av skarpa stenar din lilla vita hand.
Hur du grät dig i sömn den kvällen, när Nero fick
stryk för stöld,
har du kvar det hjärtat: ännu, då bär du det som
en böld!
Om du visste hur solen bränner
en tiggerskas vissna kind,
då bad du väl till din barndoms Gud
om en sval men skonsam vind?
Du minns väl den gamla guden?
Han som amman trodde på —
han som orkar så mycket och vill oss så väl
så länge vi är små.
Han var ljuvlig att ha, den gamle —
alla barnens skäggiga, kronprydda Gud —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
