Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta ballader - Den druckne matrosens sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Minns du natten vid Holy Hook fyrskepp?
Hög sjö — hunger — och månen var full —
la — la — la — och du var då min tappraste vän —
och tänker jag efter, Töre, så kanske du är det än?
(Snyftande våldsamt)
Och jag skall nog bli glad åt hennes kropp,
du vill väl ha det så?
Men det blir värst att få lov se in
i hennes ögon ändå!
DEN DRUCKNE MATROSEN sjunger:,
Hon har så blåa ögon, så djupa blåa ögon,
hon vart min stackars hustru när natten den föll på.
Hon såg på mäj med ögon, så våta, vilda, vilsna,
hon svor mäj tro med ögonen, med ögonen de blå!
FÖRSTE STYRMAN:
Tig — för helvete!
ANDRE STYRMAN:
Och så har han förlåtit mäj och kallar mäj sin vän —
men det är värst att jag inte törs se in i ögonen!
FÖRSTE STYRMAN, våldsamt skakande:
Men varför ser du ner, Töre Johnson?
Dina ögon törs jag se, ändå!
Men din blick är ju sjuk som tyfus,
och pannan som malaria grå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
