Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta ballader - En tröstesam visa till idealisten och läraren Angelman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
O säj, var är kransen av konstgjorda rosor du band
däj i dagsljus och stigande sol?
Den dryck du bjöd ut åt all världen att svälja
förnekade du innan hanen gol.
Men Angelman, lyss till en vän som förstår däj,
när brusten, bedragen du smälter ditt rus,
allt medan all himmelen över din hjässa står klar
som kristall över byarnas hus!
För jordisk var flykten mot himlar som blåna och
låga av rosor och paradissång —
du sitter och snyftar när bittert det kvällas i salar
som fyllts av din visdom en gång.
Jag hört på vart råd, vart ord ur din strupa likt
brokiga fåglar mot salstaket flög.
Jag såg ock den rådlöses glans i ditt öga när ömt
din butelj som ett dibarn du sög.
Och snart ska din släkt hälla granris på backen och
gunga däj fram under gnolande trän.
Beskådad och fattig och tvättad och naken du
vinglar mot gnällande grindarna hän.
Det goda du gjort här i världen var ringa, en säck
full av väder du liknade mest.
Du multnar och spricker där bärarna vända, sex fot
under skorna på socknens präst.
Hur går däj, när en gång all himlarnas Herre med
världar till domssal och stjärnor till tron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
