Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baudelaireöversättningar - Fienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
243
FIENDEN.
En storm var min barndom, mest mörknande,hård,
som av solljus blott sparsamt ibland lystes opp.
Och åska och regn i min rosende gård
ha skövlat och brutit var lovande knopp.
Nu se, över landen står höstmånen full,
och plöjning och harvning må fort bliva av,
att luckra på nytt denna regndränkta mull,
där silande rännil grävt grav invid grav!
Hur skola de rosor jag drömt om,på nytt
i jord som är ursköljd av floden som flytt
kunna finna sin hemliga, närande saft?
O ve! Tid förtager vårt liv allt dess mod!
Det mystiska Onda städs äter vår kraft,
och avlar och närs i vårt utspillda blod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
