Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Jag kommer till världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att någon annan i mitt ställe kommit i åtnjutande
däraf, är det honom väl unnadt.
Jag föddes med segerhufva, och segerhufvan
utbjöds i tidningarna till det billiga priset af femton
guineas.[1] Om sjöfarande folk hade ondt om
pengar den tiden eller om de ledo brist på tro och
föredrogo lifräddningsgördlar, vet jag icke; hvad jag
vet är, att blott ett enda bud gjordes och detta af
en advokat, som visst ägnat sig åt växelmäkleri.
Han bjöd två pund kontant, resten i sherry, men
vägrade att till högre summa än så frikallas från risken,
att drunkna. Annonsen drogs följaktligen in utan
att ha vållat annat an förlust — ty hvad sherryn
beträffade, var min mor snarare benägen att
afyttra alla slags lyxartiklar än att köpa dem — och
tio år därefter anställdes lotteri på segerhufvan nere
i vår hemtrakt. Femtio personer köpte sig hvar sin
lott till en 1/2 krona[2], och den vinnande skulle erlägga
en krona eller fem shilling till. Jag var själf
närvarande, och jag tyckte det var riktigt kusligt att
se en del af mitt eget jag afyttras på detta sätt.
Jag minns mycket väl, att segerhufvan vanns af en
gammal fru med redikyl, som mycket motvilligt
plockade fram sina fem shilling, allt i småmynt. Till
sist fattades det ändå två och en half pence, och trots
mycken uppoffring af tid och möda fick hon det
aldrig klart för sig. Som ett där i trakten ganska
beaktadt faktum står det emellertid fast, att hon åldrigt
drunknade utan helt lugnt afsomnade i sin säng vid
nittiotvå års ålder. Intill det sista lär hon berömt sig
af att hon aldrig i sitt lif varit på vatten, utom då
bon gått öfver en bro, och vid den högt värderade
tekoppen plägade hon ännu i sina yttersta dagar
uttrycka sin harm öfver gudlösheten hos dessa sjömän
och andra, som hade den förmätenheten att »slingra»
sig öfver hafven. Fåfängt föreställde man henne, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
