Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Jag kommer till världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
att se åt det hållet. Då almarna böjde sig mot
hvarandra, likt jättar som hviska om hemligheter, och
efter några sekunders tankeutbyte satte sig i häftig
rörelse och vildt svängde rried grenarna, som om
de gifna förtroendena varit allt för uppskakande för
’deras sinnesfrid, började några illa åtgångna, ruggiga
gamla skatbon, som sutto uppe i topparna, att gunga
likt skeppsvrak på ett stormigt haf.
»Hvar ä’ fåglarna?» frågade miss Betsey.
»Fåglarna?» Min mor hade tänkt på någonting
annat.
»Skatorna — hvart ha de tagit vägen?» frågade
miss Betsey.
»De ha inte funnits här i vår tid», sade min mor.
»Vi trodde — det vill säga min man trodde — att
det fanns mycket skator här, för det var en hel
mängd bon; men de voro gamla och för länge sedan
öfvergifna af sina invånare.»
»Det är så likt David Copperfield!» utbrast miss
Betsey. »Jag känner igen honom i det där. Han
kallar huset Skatboet, då det inte finns en skata i
dess närhet, och tar fåglarna på god tro, bara för
att han ser boen!»
»Mr. Copperfield», inföll min mor, »är död, och
om ni vågar säga någonting ovänligt om honom till
mig, så —»
Min stackars lilla mor hade väl antagligen i det
ögonblicket för afsikt att rikta något våldsamt
angrepp mot min tant, som lätt kunnat reda sig mot
henne med ena handen, till och med om min mor
varit bättre tränad för enviget än fallet var den
aftonen. Emellertid stannade uppsåtet vid att hon reste
sig från stolen; och så satte hon sig helt ödmjukt
ned igen och svimmade af*
När hon så kom till sans igen, om af egen kraft
eller tack vare miss Betseys åtgörande, visste hon
ej, fann hon denna stående vid fönstret. Skymningen
höll nu på att öfvergå till mörker, och ehuru de
dunkelt urskilde hvarandra, kunde de icke ens gjort detta
utan hjälp af eldskenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
