Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jag börjar göra iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
Jag tycker mig minnas dessa båda kvinnor,
ned-hukade eller knäböjande midt emot hvarandra på
golfvet för att bli riktigt små, och så jag, som
tul-tade från den ena till den andra. Jag har också ett
svagt minne af hur Peggottys pekfinger kändes, då
hon räckte mig det. Synålen hade gjort det så sträft,
att det var som om jag tagit i ett litet
muskottrif-järn.
Det där är kanske bara inbillning, men nog tror
jag, att de flestas minne sträcker sig längre
tillbaka än många anse möjligt, och jag tror också,
att många små barns iakttagelseförmåga är alldeles
ovanligt skarp och korrekt. Jag tror till och med,
att många i detta hänseende framstående vuxna män
snarare kunna sägas icke ha förlorat än ha förvärfvat
denna förmåga, detta så mycket mer som jag
vanligen märkt, att sådana män bibehållit en viss
friskhet, saktmodighet och lätthet att göra till lags, som
äfven kunna anses som ett arf från barndomen.
Det kan väl tyckas, att det nu sagda utgör en
liten afvikelse från ämnet, men jag vill då anmärka,
att jag bygger dessa slutsatser på erfarenheter af
det egna jaget; och om det af något jag kommer att
anföra i denna berättelse skulle framgå, att jag var
ett barn med god iakttagelseförmåga och att jag som
man bevarat ett klart minne af min barndom, så
kan jag säga, att jag verkligen gör anspråk på båda
dessa egenskaper.
Då jag, som jag nyss sade, ser tillbaka på min
i dunkel höljda späda ålder, så är det två föremål
som afteckna sig mot virrvarret, nämligen min mor
och Peggotty. Hvad minnes jag väl mer? Låt mig
tänka efter.
Ur molnet framträder då vårt hus — icke nytt
för mig utan helt välbekant, sådant jag ser det då.
I bottenvåningen Peggottys kök med utgång till en
mörk gård med ett dufslag på midten, likvisst utan
några dufvor i; en stor hundkoja i ett hörn, utan
någon hund, och så en massa höns, som förefalla
mig ofantligt stora och som promenera omkring på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
