Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jag börjar göra iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Någon annan slutsats kunde jag inte draga af dina
ord, du grymma varelse, och ändå vet du lika väl
som jag själf, att det var för hans skull jag afstod
från att köpa mig en ny parasoll förra kvartalet, fastän
den gamla gröna är nött i vecken och fransen är
som maläten. Det vet du, Peggotty, det kan du
inte förneka.» Och så vände hon sig så ömt till
mig och lade sin kind mot min. Ȁr jag en stygg
mamma mot dig, Davy ? Är jag en kinkig, grym,
själfvisk, elak mamma? Säg att jag är det, mitt
barn, svara ja på min fråga, älskade gosse, så tycker
Peggotty om dig, och Pegottys kärlek är mycket mera
värd än min, Davy. Jag håller inte det minsta af
dig, Davy, gör jag det ?»
Nu började vi gråta alla tre. Jag var kanhända
mest högljudd, men allas vår bedröfvelse kom från
hjärtat. Själf var jag alldeles förkrossad, och i första
häftigheten tror jag nästan att jag kallade Peggotty
»ett odjur». Den hederliga människan var djupt
gripen och1 miste nog alla sina knappar på kuppen;
en salfva af dessa projektiler aff yrades, då hon
efter att ha försonat sig med min mor föll på knä
bredvid min stol och försonade sig med mig.
Mycket nedstämda gingo vi till hvila. Mina
snyftningar väckte mig flera gånger, och då jag en gång
snyftat till så starkt, att jag höjts från bädden, fick
jag se min mor, som satt på sängkanten och lutade
sig fram öfver mig. Jag somnade i hennes armar
och sof sedan lugnt.
Om det var följande söndag jag återsåg den
mörk-lagde herrn eller om det först var efter ett längre
tidsförlopp, minns jag inte nu. Data kan jag inte
riktigt hålla reda på. Men nog satt han i kyrkan,
och nog följde han oss hem efteråt. Han kom till
och med in för att se på en märkvärdig geranium,
som stod i förmaksfönstret. Inte föreföll det mig,
so|m om han brytt sig mycket om den, men när
han gick, bad han min mor om en liten blomma.
Hon bad honom välja själf, men det ville han inte
— hvarför begrep jag ej — utan hon bröt en och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
