- Project Runeberg -  David Copperfield /
35

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jag börjar göra iakttagelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II

längtan och fruktade att en jordbäfning eller ett
vulkaniskt utbrott eller någon annan stor naturrevolution
skulle komma emellan och hindra expeditionen. Vi
skulle resa med en forman, och hans kärra skulle
afgå efter frukosten. Jag hade velat gifva hvad som
helst för att få svepa in mig i en filt öfver natten
och sofva i hatt och med skodonen på.

Fastän jag uttrycker mig skämtsamt, griper det
mig än i denna stund när jag tänker på hur ifrig
jag var att få lämna mitt lyckliga hem och hur föga
jag anade, hvad det var, som jag för alltid lämnade.

Det gläder mig att minnas, att när kärran
stannade utanför grinden och min mor stod där och kysste
mig, greps jag af en sådan ömhet för henne och för
det kära ställe jag aldrig förr vändt ryggen, att jag
brast i gråt. Det gläder mig, att äfven min mor grät
och att jag kände hennes hjärta slå mot mitt.

Det gläder mig att minnas, att sedan formannen
börjat köra, min mor sprang ut genom grinden och!
ropade till honom att hålla, så att hon fick kyssa
mig än en gång. Det är för mig en glädje att dröja
vid det allvar och den kärlek, hvarmed hon lyfte
sitt ansikte mot mitt och tryckte sina läppar mot
mina.

Då vi lämnat henne, där hon stod på vägen,
kom mr. Murdstone ’gående och tycktes förmana henne
att inte vara rörd. Jag, som tittade tillbaka, sköt
fram ansiktet om kärrans tältdukssufflett. Hvad hade
väl han med detta att göra, tänkte jag. Peggotty,
som också såg tillbaka på andra sidan, var långt
ifrån belåten, hvarom hennes ansikte vittnade då hon
åter satte sig till rätta i åkdonet.

Jag satt och såg på Peggotty en stund och
funderade på följande brydsamma kasus. Tänk om hon
anlitats för att föra bort mig från hemmet och mitt
öde liknade gossens i fésagan, skulle jag väl kunna
hitta hem igen med ledning af de knappar hon
tappade på vägen?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free