Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
det så nu»5 återtog min mor med en misslynt min.
»Det är mycket hårdt, tycker du inte det ?»
Han drog henne till sig, hviskade i hennes öra
och kysste henne. När jag såg min mor luta sitt
hufvud mot hans axel och hennes arm lägga sig om
hans hals, så förstod jag lika väl som jag vet det nu,
att han kunde forma hennes böjliga väsen på det
sätt honom bäst syntes.
»Gå nu ner, min älskling», sade mr. Murdstone.
»David och jag komma efter sedan. Hör nu», sade
han och vände sitt mulnande ansikte mot Peggetty,
sedan han följt min mor till dörren och affärdat henne
med en nick och ett leende, »vet ni, hvad er
matmor heter?»
»Hon har länge varit min matmor, sir», svarade
Peggotty, »så det borde jag väl veta.»
»Det är sant», sade han, »men när jag nyss kom
upp, tyckte jag, att jag hörde er tilltala henne med
det namn, som inte längre är hennes. Nu bär hon
mitt namn. Vill ni komma ihåg det?»
Peggotty gaf mig några oroliga blickar, innan
hon utan att svara nigande lämnade rummet.
Antagligen förstod hon, att man väntade att hon skulle
gå, och hon hade inte någon förevändning att stanna.
Sedan mr. Murdstone och jag blifvit ensamma, stängde
han dörren och satte sig på en stol, höll mig i
armarna stående framför honom och såg mig stadigt
in i ögonen. Mina ögon drogos lika stadigt till hans.
Då jag erinrar mig oss båda så där ansikte mot
ansikte, tycker jag mig ännu höra mitt hjärta slå som
det gjorde då.
»David», sade han och pressade ihop läpparna så
att de blefvo tunna, »om jag har en häst eller en
hund, som är trilsk, hvad tror du jag gör med
honom ?»
»Det vet jag inte.»
»Jag slår honom.»
Jag hade svarat med en nästan andlös hviskning,
men då jag nu teg, kände jag, att jag andades ändå
kortare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
