Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
kläder ur dragkistan?» Hon hade nämligen gjort det,
fastän jag glömt att säga det förut.
»Ja», sade Peggotty. »Koffert.»
»Får jag inte träffa mamma?»
»Jo», sade Peggotty. »I morgon bitti’.»
Och så satte Peggotty sin mun intill nyckelhålet
och höll följande lilla tal, framfördt med så mycken
känsla, som någonsin banat sig väg genom ett
nyckelhål, det vågar jag påstå. Hvarje liten sats åtföljdes
af en konvulsivisk snyftning.
»Kära David. Om jag inte varit så vänlig och
förtrolig — på sista tiden som förr — så är det
inte för att jag inte håller af er — lika mycket och
litet till, mitt socker. Det är för att jag ansett det
bäst för er. Och för en annan med. David, pciin
kära gosse, hör ni livad jag säger? Hörs det riktigt?»
»Ja—a—a, Peggotty!» snyftade jag.
»Min egen gosse!» sade Peggotty med oändligt
medlidande. »Hvad jag ville säga är — att ni får
aldrig glömma mig. För jag skall aldrig glömma er.
Och jag skall vara lika rädd om er mamma, Davy.
Som jag nå’sin varit om er. Och jag skall inte lämna
henne. Den dag torde komma, då hon gärna skall
lägga sitt stackars hufvud, på sin dumma, stygga
gamla Peggottys arm igen. Och jag skall skrifva till
er, snälla Davy. Fastän jag inte är lärd. Och jag
skall, jag skall —» och nu började Peggotty kyssa
nyckelhålet, då hon inte kunde kyssa mig.
»Tack, tack, kära Peggotty!» sade jag. »Tack,
än en gång, tack! Vill d,u lofva mig ett, Peggotty?
Vill du skrifva och tala om för mr. Peggotty och
lilla Em’ly och mrs. Gummidge och Ham, att jag inte
är så jstygg som de kanske tro, och att jag hälsar
så mycket till dem allesammans — mest till lilla Ern’ly.
Vill du göra det, Peggotty?»
Den goda varelsen lofvade att göra det, och båda
kysste vi nyckelhålet med den största innerlighet —
jag minns att jag smekte det med handen, som om
det varit Peggottys ansikte — och så skildes vi åt.
Från den natten uppväxte inom mig en känsla för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
