Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Jag skickas hemifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8;
och om det inte vore klokast att sätta mig på en
lastvagn. Då historien om min förmenta aptit spred sig
bland utsidespassagerarne, fingo äfven de roligt på
min bekostnad och frågade, om det i skolan skulle
betalas för mig som för två eller tre bröder, om
man tagit mig mot viss öfverbetalning eller enligt
vanliga villkor, med mera af samma angenäma natur.
Det värsta var emellertid att jag visste, att jag inte
skulle komma mig för att äta någonting när tillfälle
därtill bjöd sig, och att jag efter en ganska lätt
middag skulle få vara hungrig hela kvällen. Jag hade
nämligen i brådskan lämnat kvar mina kakor på
hotellet. Och mina farhågor förverkligades. Då vi
stannade för att intaga aftonmåltid, hade jag inte mod
att äta, fastän jag gärna velat det, utan satte mig
framför brasan och sade, att jag ingenting ville ha.
Detta räddade mig dock icke för spefulla
anmärkningar. En hes herre med grofva anletsdrag, som
hela tiden försett sig ur en smörgåsask, när han inte
druckit ur en butelj, sade, att jag var en boa
con-strictor, som på en gång försåg mig med föda för lång
tid, hvarefter han höll på att storkna af det kokta
oxkött han slukade.
Vi hade begifvit oss af från Yarmouth klockan
tre på eftermiddagen och borde inträffa i London
klockan åtta följande morgon. Det var rigtigt
sommarväder, och aftonen var mycket behaglig. När vi reste
igenom någon by, tänkte jag mig huru husen sågo
ut invändigt och hvad invånarne sysselsatte sig med;
och när några pojkar kommo springande efter oss
och hängde sig på bakom vagnen ett litet stycke,
undrade jag, om de hade sina fäder i lifvet och voro
lyckliga i hemmen. Jag hade alltså mycket att tänka
på, utom det att jag ständigt undrade, hurudan skolan
var, som jag skulle till — funderingar allt annat än
angenäma. Jag minns, att jag ibland öfverlämnade
mig åt tankarna på hemmet och Peggotty, och så
försökte jag virrigt och osäkert att erinra mig, hur jag
känt det och hurudan jag varit innan jag bet mr. Murd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
