Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Jag skickas hemifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
matlukt. Darefter följde ytterligare lektioner till tiden
för teet, som mr. Mell drack i en blå porslinskopp,
jag i en tennmugg. Hela dagen till klockan sju eller
åtta på aftonen, satt mr. Mell vid sin afskilda pulpet
i skolrummet och arbetade flitigt med penna, bläck,
linjal, böcker och skrifpapper för att — som jag snart
kom under fund med — skrifva ut sista halfårets
räkningar. Sedan han lagt in sina saker för dagen,
tog han fram sin flöjt och blåste på den tills jag
nästan trodde, att han så småningom skulle blåsa
ut hela sin varelse genom det stora öfversta hålet*
och dunsta bort genom klaffarna.
Jag tänker mig hur jag, stackars pys, satt i det
svagt upplysta rummet med hufvudet mot handen,
lyssnande till mr. Mells bedröfliga toner och
pluggande med morgondagens läxor, jag tänker mig hur
jag, sedan jag slagit igen böckerna, satt kvar och
lyssnade till den dystra musiken, lyssnade genom den
till hur det fordom plägat vara där hemma, till
vindens sus på Yarmouths flacka stränder — och hur
ensam och sorgsen jag kände mig. Jag ser mig hur
jag gick upp för att lägga mig, hur jag vandrade
genom de främmande rummen och satte mig att gråta
på sängkanten, längtande efter ett tröstande prd af
Peggotty. Jag ser mig, hur jag gick utför trapporna
på morgonen och tittade genom trappfönstrets hemska
gap ut på skolklockan, som hängde uppe på ett uthus
med en vindflöjel öfver sig, och hur jag bäfvade för
den tid, då den skulle ringa J. Steerforth och ide
öfriga till arbete, bäfvade än mer för den stund, då
mannen med träbenet skulle öppna den gnisslande
porten, för att släppa in den förfärlige mr. Creakle.
Jag kan inte tänka mig, att jag själf var synnerligt
farlig i någon af dessa situationer, men icke förty
bar jag i dem alla de varnande orden på min rygg.
Mr Mell sade aldrig mycket till mig, men han
var heller aldrig svår mot mig. Vi trifdes nog inte
illa tillsammans, fastän vi aldrig samtalade med
hvarandra. Jag har glömt att säga, att han ibland talade
för sig själf och gjorde grimaser och knöt handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
