Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Min första termin i Salem House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Mr. Peggotty var ej mindre belåten han an
brorsonen, ehuru blygsamheten förbjöd honom att så
uppenbart taga åt sig en direkt artighet.
»Jag får tacka så mycket, jag får tacka så
mycket», sade han bugande sig och skrattande i det han
stoppade in halsduksändarna under tröjan. »Jag
bjuder väl till så godt jag kan i mitt yrke, sir.»
»Mera kan inte den bästa människa göra, mr.
Peggotty», sade Steerforth, som redan kom ihåg
namnet.
»Jag går i god för att ni gör det själf, sir», sade
mr. Peggotty och nickade på hufvudet. »Ni sköter
er nog, och det bra ändå. Jag tackar er för ert
vänliga sätt mot mig. Jag är en tarflig karl, sir,
men jag är villig, åtminstone hoppas jag, att jag
ar villig. Mitt hus är inte mycket att se, sir, men)
nog står det öppet för er, om ni vill komma och hälsa
på hos oss med master Davy. Jag är en riktig
söl-korf, ja, det är jag», sade mr. Peggotty, anspelande
på att han ämnat aflägsna sig vid slutet af hvar
mening, men hur det var, hade han kommit tillbaka
igen. »Och nu säger jag er farväl båda två och
önskar er all lycka.»
Ham instämde, och vi skildes med mycken
hjärtlighet från |dem. Jag frestades nästan den aftonen
att berätta för Steerforth om den lilla söta Em’ly,
men jag var för blyg att uttala hennes namn och
för rädd, att han skulle skratta åt mig. Jag minns,
att jag tänkte mycket och med en viss oro på att
mr. Peggotty sagt, att hon höll på att bli stora
människan. Men så fick jag klart för mig, att det var bara
prat. | |
Helt omärkligt transporterade vi skaldjuren eller
»krafset», som mr. Peggotty så anspråkslöst kallat dem,
upp på vårt rum och hade stor supé den kvällen.
Men äfven nu hade Traddles otur. Han kunde inte
ens smälta ett litet kalas som andra gossar. Han,
blef sjuk, alldeles eländig, på natten till följd af
krabban, och sedan han fått taga in svart mixtur och
blåa piller i kvantiteter, som enligt Demples utsago,
9. — Dickens, David Copperfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
