Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jag har blifvit en ny gosse i mer än en mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
och talade om för mig hur långt hon hade läst —
hvilket ej var litet, fastän hon påstod det själf — samt
visade mig biästa sättet att läsa och förstå dem. Då
jag skrifver dessa ord, ser jag henne för mig med
hennes blygsamma, jämna, stilla sätt, och jag hör
hennes vackra, lugna röst. Det alltigenom goda
inflytande, som hon längre fram hade öfver mig, började
redan att sänka sig öfver mitt bröst. Jag älskar lilla
. Em’ly och jag älskar icke Agnes — nej, inte alls på
det viset — men jag känner, att där Agnes är, där
är ’det godhet, frid och sanning, och så faller det där
målade kyrkfönstrets milda ljus, som jag såg för så
läingte sedan, alltid öfver henne och äfven öfver mig,
då jag är i hennes närhet, liksom öfver hela hennes
omgifning.
Då tiden var inne att hon skulle gå till hvila och
Mon aflägsnat sig, räckte jag min hand åt mr.
Wickfield och tänkte också gå. Men han höll mig kvar
och sade: »Hvilket vill du helst, Trotwood, stanna
hos oss eller flytta till andra ?»
»Helst stanna», svarade jag genast.
»Är du säker pä det?»
»Ja visst, om jag får.»
»Men det är ett tråkigt lif här, fruktar jag, min
gosse», sade han.
»Inte tråkigare för mig än för Agnes, sir. Inte
alls tråkigt!»
»Än för Agnes», upprepade han och gick
långsamt fram till den stora spisen, som han stannade
vid och stödde sig mot. »Än för Agnes!»
Den aftonen hade han — åtminstone inbillade jag
mlig det — druckit så mycket vin, att hans ögon
blifvit blodsprängda. Inte för att jag kunde se dem nu,
ty de voro sänkta och skuggades af hans hand, men
en stund förut hade jag gifvit akt på dem.
»Jag undrar just», mumlade han, »om min Agnes
inte tröttnar på mig. Jag skulle aldrig kunna tröttna
på henne, men det är belt olika det — helt olika.»
Han talade för sig själf, icke till mig, och jag teg
därför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
