Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
hjärta närmare än någon af dessa, och mitt eget
hjärta värmdes af tillgifvenhet för honom.
Han beslöt sig för att följa med mig till landsorten^
och dagen för afresan var inne. I början hade han
haft en tanke på att taga Littimer med, men beslöt
nu att lämna honom hemma. Den aktningsvärda
personen, nöjd med sin lott, hvilken den än var,
ordnade våra kappsäckar på den lilla vagn, som skulle
föra oss till London, och han gjorde det med en
omsorg som om de haft att trotsa seklers stötar.
Med fullkomligt lugn mottog han de drickspengar
jag helt anspråkslöst räckte honom.
Vi togo afsked af mrs. Steerforth och miss Dartle
med många tacksägelser å min sida, mycken
vänlighet å den hängifna moderns. Det sista jag såg var
Littimers lugna öga, i hvilket jag trodde mig läsa
en tyst öfvertygelse om att jag var mycket ung.
Hvad jag kände vid att under så gynnsamma
förhållanden vända åter till de gamla välbekanta
ställena, skall jag icke söka beskrifva. Vi foro dit med
postvagnen. Jag minns, att till och med Yarmouths
ära låg mig så jom hjärtat, att då Steerforth,; när
vi färdades geno|m de mörka gator, som ledde till
värdshuset, sade, att så vidt han kunde se, var det
ett trefligt, egendomligt, af den stora världen
oberör dt gammalt hål, blef jag mycket glad. Vi gingo
till sängs så fort vi kommo fram — jag lade märke
till ett par gamla smutsiga skor och damasker då vi
gingo förbi dörren till Delfinen — och frukost intogo
vi sent på förmiddagen. Steerforth, som var vid
briljant humör, hade ströfvat omkring på stranden,
innan jag stigit upp, och efter hvad han sade gjort
bekantskap med hälften af alla fiskarena på platsen.
Dessutom hade han på afstånd sett hvad som ej’
gärna kunde vara annat än mr. Peggottys hus, där
rök steg från skorstenen. Han påstod, att han varit
mycket frestad; att gå dit och gifva sig ut för att
vara jag själf, som vuxit så att ingen kunde känna
igen mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
