- Project Runeberg -  David Copperfield /
381

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

383

högljudt, höll armarna vidöppna som för att taga
emot lilla Emly; Ham, med ett uttryck af blandad
beundran, förtjusning och bekämpad blyghet, som
klädde honom förträffligt, höll lilla Emly vid handen,
som om han föreställt henne för mr. Peggotty. Lilla
Emly själf, rodnande och blyg men glad åt att mr.
Peggotty var så lycklig — det syntes på hennes ögon
— hejdades af vårt inträde, ty hon var den som först
såg oss, just som hon skulle springa ifrån Ham och
gömma sig Ivid mr. Peggottys bröst. Så funno vi
dem alla i det ögonblick, då vi från kvällens mörker
och köld stego in i det varma, ljusa rummet, och
mrs. Gummid|ge stod i fonden och klappade
händerna som om hon varit förryckt.

Den lilla taflan upplöstes så ögonblickligt, vid vårt
inträde, att man var färdig betvifla, att den någonsin
existerat. Jag stod midt i den öfverraskade
familjen, ansikte mot ansikte med mr. Peggotty och räckte
honom handen, då Ham skrek till:

»Master Davy! Det är master Davy!»

I nästa minut skakade vi alla hand med
hvarandra, frågade hvarandra hur vi mådde och betygade
vår glädje öfver återseendet, alla talande på en gång.
Mr. Peggotty var så stolt och öfverlycklig att få
se oss, att han inte visste hvad han skulle säga eller
göra, utan fortfor att ideligen skaka hand, först med
mig, och så med Steerforth, och så med mig igen,
rufsa till sitt lurfviga hår öfver hela hufvudet, och
skratta så hjärtligt och triumferande, att det var en
fröjd däråt.

»Nog var det märkvärdigt», sade mr. Peggotty,
»att ni båda herrar — fullvuxna herrar — skullei
träda under detta tak just denna dagen i mitt lif.
Jag tror aldrig något sådant händt förr. Emly, min
lilla älskling, kom hit! Kom hit min lilla häxa! Det
där är master Davys vän, mitt söta barn. Det är
den herrn, du har hört så mycket talas om, Emly.
Han: kommer och hälsar pä dig i sällskap med master
Davy den lyckligaste afton din morbror upplefvat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free