Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
den andra på Steerforths, efter att för eftertryckets
skull först ha fuktat dem båda, och så delade han
följande tal mellan oss:
»Helt plötsligt en afton — händelsevis just denna
— kommer lilla Em’ly från sitt arbete och har honom
med sig. Det var väl inte så underligt, säger ni.
Nej, för att han beskyddar henne som en bror sedan
det blifvit mörkt, >och innan det blifvit mörkt, och vid
alla tider för öfrigt. Men den här sjögasten fattar
nu hennes hand och ropar helt gladt till mig: ’Se
hit! Den här skall bli min lilla hustru!’ Och hon säger
halft djärft, halft blygt, halft skrattande, halft
gråtande: ’Ja, morbror, om ni så vill/ Om jag vill!»
utbrast mr. Peggotty och runkade på hufvudet åt
orimligheten af att sätta det i fråga. »Herre Gud,
som om jag skulle vilja någonting hellre! ’Om ni
så vill. Jag är mera stadgad nu, och jag har tänkt
närmare på saken, och jag skall bli honom en så
god hustru jag någonsin kan, för han är så snäll
och hygglig!’ Då börjar mrs. Gummidge att klappa
häfderna som på spektaklet, och ni stiger in. Där har
ni hela historien!» sade mr. Peggotty. »Ni stiger
in. Det hände alldeles nyss, och här är mannen, som
skall gifta sig med henne, så fort hon gått sin
lärotid ut.»
Ham vacklade, och ingen må undra på det, för
det slag mr. Peggotty i sin gränslösa glädje tilldelade
honom som tecken till förtroende och vänskap; men
som han kände, att det var lämpligt att han skulle
säga något till oss, sade han stammande och med
mycken svårighet:
»Hon var inte högre än ni var, master Davy,
då ni först korn och hälsade på hos oss, men redan,
då tänkte jagi mig hurudan hon skulle bli, då hon
blef stor. Jag såg henne växa upp — go’ herrar —
som en blomma. Jag skulle gärna offra lifvet för
henne — master Davy — ja, det skulle jag göra med
glädje och förnöjelse. Hon är mer för mig — go’
herrar — än — hon är allt hvad jag kan önska mig,
och mer än jag nånsin kan — än jag nånsin kan säga.
25. — Dickens David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
