Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
knifven använder han ogärna, det syns på hans
mustascher. Röda af naturen, svarta genom konsten.»,
»Genom er konst naturligtvis», sade Steerforth.
Miss Mowcher blinkade instämmande. »Han var
tvungen att skicka efter mig. Kunde inte reda sig.
Klimatet angrep hans svärta, som var förträfflig
i Ryssland, men inte stod sig här. Ni har väl aldrig
sett en så rostfärgad furste som han var. Det var
som gammalt järn.»
»Var det därför ni nyss kallade honom en
humbug ?» frågade Steerforth.
»Ah, en sådan tjufpojke ni är!» utbrast miss
Mowcher och skakade häftigt på hufvudet. »Jag sade,
att vi voro humbugar allesammans, och för att bevisa
det visade jag er furstens afklippta nagelbitar.
Furstens naglar tala mera till min fördel i enskilda familjer
af det gentila slaget än alla mina talanger ihop. Jag
har dem alltid med mig. De äro det bästa
rekommendationsbrev Om miss Mowcher klipper furstens
naglar, måste hon duga till något. Jag delar ut dem
bland de unga damerna. Ha, ha, hal På min ära,
hela ’det sociala systemet’, som herrarne säga när
de hålla tal i parlamentet, ar ett system af
furstliga naglar!» förklarade denna den minsta af alla
kvinnor, i det hon försökte att lägga sina korta
armar i kors öfver bröstet och nickade helt förnumstigt.
Steerforth skrattade hjärtligt, och det gjorde jag
också. Miss Mowcher fortfor hela tiden att nicka
på hufvudet, som lion höll på sned, stirra ut med
ena ögat och blinka med det andra.
»Nu nog», sade hon, slog sig på de små knäna
och reste sig upp. »Det här ger inte bröd. Se så,
Steerforth, låt oss nu genomforska polarregionerna
och få slut på det.»
Därpå valde hon ut ett par tre stycken af sina
instrument jämte en liten flaska, och frågade till min
öfverraskning, om bordet bar henne. Då Steerforth
bejakade frågan, sköt hon fram en stol till det, bad
att jag skulle stödja henne med handen och klättrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
