Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag får bekräftelse på mr. Dicks utsago, och jag väljer ett yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
möns, då hennes ärende varit att till min fördel
uppsätta sitt testamente.
»Det var i alla fall ett berömvärdt företag af din
tant», sade Steerforth, då jag kom att nämna det,
»och det förtjänar uppmuntran. Bellis, mitt råd är,
att du inte motsätter dig Doctor^ Commons.»
Jag var nu fast besluten att icke göra det, och jag
talade om för Steerforth, att min tant väntade mig
i London — det såg jag af brefvet — och att hon
på en vecka hyrt rum i ett privathotell i Lincolns
I|nn Fields, där det fa|nns stentrappor och lucka pä
taket. Min tant hade nämligen den föreställningen,
att hvartenda hus i London skulle brinna upp
hvarenda natt.
Återstoden af resan tillryggalades mycket
angenämt, och ibland återgingo vi till Doctor’s Commons,
motseeende den aflägsna framtid, då jag skulle vara
proctor där, och båda skrattande åt det humoristiska
och uppsluppna sätt, hvarpå Steerforth skildrade mig
i denna min värdighet. När vi kommo till vår resas
mål, begaf han sig hem efter att ha lofvat att dagen
efter den nästa besöka mig. Jag for till Lincoln^ Inn
Fields, där jag fann min tant ännu uppe och supén
i beredskap.
Om jag rest världen rundt sedan vi skildes åt,
hade vi knappt kunnat träffas med större
tillfredsställelse. Min tant riktigt grät, då hon tog mig i
famn och sade, låtsande som om hon skrattat, att
hon var öfvertygad om, att i händelse min mor lefvat,
skulle den lilla tokan gjutit tårar.
»Ni har således lämnat mr. Dick hemma, tant?»
sade jag. »Det var ledsamt. Nej, se god dag, Janet !»
Då Janet neg och sade, att hon hoppades att
jag mådde väl, märkte jag, att min tants ansikte
betydligt förlängdes.
»Jag tycker också, att det var dumt gjordt», sade
min tant och gned sig pä näsan. »Jag har inte haft
någon ro, sedan jag kom hit, Tröt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
