Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag får bekräftelse på mr. Dicks utsago, och jag väljer ett yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*35
»Jo, madame, han dog af dryckenskap», sade mrs.
Cnupp liksom i förtroende, »och af rök.»
»Rök ? Kom den från eldstäderna ?» frågade min
tant.
»Nej, madame», svarade mrs. Crupp, »från
cigarrer och pipor.»
»Det är då åtminstone inte smittsamt, Trot»,
anmärkte min tant till mig.
»Nej, det är det då inte», sade jag.
Kort sagdt, min tant, som såg hur förtjust jag var
i lokalen, tog den på en månad., med rättighet att
behålla den ett år efter månadens slut. Mrs. Crupp
skulle förse mig med bord- och sänglinne och laga
min mat. Alla öfriga förnödenheter voro redan
anskaffade, och mrs. Crupp lät förstå, att hon alltid
skulle draga försorg om mig, som vore jag hennes
son. Dagen efter den nästa skulle jag flytta in, och
mrs. Crupp sade, att hon tackade Gud, att hon nu fått
någon att vårda sig om.
På vägen därifrån sade mig min tant, att hon med
visshet hoppades, att det lif jag nu komme att föra
skulle ingifva mig fasthet och själftillit, hvilket var
det enda som fattades mig. Detta upprepade hon flera
gånger dagen därefter, då vi drogo försorg om att
mina kläder och böcker skulle öfversändas från mr.
Wickfields. Om detta och om min föregående utflykt
skref jag ett långt bref till Agnes, som min tant åtog
sig att befordra, ty hon skulle resa följande dag. För
att inte allt för mycket draga ut på detaljerna,
behöfver jag endast tillägga, att hon försåg mig med
fullt tillräcklig kassa för hvad jag kunde behöfva
under profmånaden, att Steerforth till både min och
hennes stora ledsnad icke infann sig före hennes
afresa, att jag såg henne väl placerad i Doverdiligensen,
fröjdande sig åt att med Janet vid sin sida drifva
alla närgångna åsnor på flykten, och att jag, sedan
diligensen rullat bort, vände mitt ansikte mot Adelphi,
begrundande den forna tiden, då jag brukat stryka
omkring i dess underjordiska hvalfgångar, och tacksam
för de lyckliga förändringar, som fört mig upp till vtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
