Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
göra, hvad jag borde göra, och hur jag kom till det
resultatet, att det bästa för hennes frid vore, att
jag gjorde ingenting och teg med hvad jag hört.
Om jag somnade och sof några småstunder, såg jag
alltid för mig i drömmen Agnes med sina milda ögon
och hennes far pmt betraktande henne, som jag så
tofta sett honom göra det, och deras bönfallande
ansiktsuttryck uppfyllde mig med sväfvande farhågor.
När jag vaknade och kom ihåg att Uriah låg i
rummet bredvid, plågades jag däraf, som om jag vaken
ridits af maran, ja, en dof fruktan smög sig öfver
mig, som om jag fått en demon af det lägre slaget
till hyresgäst för natten.
Eldgaffeln spelade också en roll i mina dåsiga
tankar, och jag kunde inte komma ifrån den. I ett
tillstånd mellan sömn och vaka tyckte jag, att den
ännu var glödhet, att jag ryckt den ur elden och
ränt den genom kroppen på Uriah. Denna
föreställning förföljde imig till den grad, fastän jag visste?,
att den var en inbillning, att jag till sist smög mig
ut i rummet bredvid och såg på honom. Och där
låg han på rygg med benen utsträckta i oändlighet,
gurglande läten utgingo från hans strupe, snörflingar
från hans näsa, och munnen stod öppen som en
postlucka. Han var så mycket afsky värdare i
verkligheten än i min uppjagade fantasi, att jag sedan drogs
till honom af ren vedervilja och ej kunde låta bli att
hvar halftimme gå ut och titta på honom. Den långa,
långa natten föreföll mig alltjämt lika tung och
hopplös, och den dystra natthimeln bådade ingen morgon.
Då jag tidigt på morgonen såg honom gå utför
trappan, ty lyckligtvis ville han inte stanna till
frukosten, var det som hade natten gått bort i hans person.
Då jag sedan begaf mig till Gommons, ålade jag
mrs. Crupp alldeles särskildt att låta fönstren i mitt
skrifrum stå öppna, så att det blef riktigt vädradt
och luften renad efter hans besök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
