Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Jag ger mig fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
hon stödde sin gropiga haka mot hans hufvud. Och
så skulle vi gå och se på ett af växthusen.
»Inte är ni väl mycket god vän med miss
Murdstone?» sade Dora. »Lilla sötnos!»
— De båda sista orden voro ställda till hunden.
O, att de gällt mig!
»Nej», svarade jag, »det är jag visst inte.»
»Hon är bra tråkig», sade Dora och sköt ut sin
lilla mun. »Jag förstår inte hvad pappa tänkte på,
då han valde en så odräglig människa till sällskap
åt mig. Jag behöfver väl ingen beskyddarinna. Jag
försvarar mig nog själf. Dessutom kan Jip försvara
mig mycket bättre än miss Murdstone — är det inte
så, lilla älskade Jip?»
Han blinkade bara helt likgiltigt, då hon kysste
hans klotrunda hufvud.
»Pappa kallar henne min vän och förtrogna, men
det är hon visst inte — inte är hon det, Jip? Vi
ämna inte ge vårt förtroende åt så där vresigt folk,
Jip och jag. Vi ge vårt förtroende åt hvem vi behaga
och välja oss vänner själfva i stället för att låta andra
göra det. Är det inte så, Jip?»
Jip svarade med ett förnöjdt ljud, ej olikt
te-pannans sjudande. Hvad mig beträffar, smidde hvarje
hennes ord en ny länk till de fjättrar, som höllo mig
fången.
»Det är allt hårdt att vi, för att vi inte ha
en snäll mamma, ska ha en sådan där butter, dyster
gammal fröken som miss Murdstone efter oss öfverallt
— är det inte det, Jip? Men vi bry oss inte om henne,
Jip. Vi ge henne inte vårt förtroende, och vi ska
ha roligt ändå, trots henne, och vi ska reta henne
och förtreta henne — ska vi inte det, Jip?»
Hade hon hållit på en stund till, tror jag, att jag
fallit på knä på sandgången med fara att få repor
på knäna och bli körd på porten. Men till all lycka
var det inte långt till växthuset — nu voro vi där!
Det innehöll en verklig exposition af vackra
ge-ranier. Vi gingo långsamt framåt och beskådade dem,
och ofta stannade Dora för att beundra än en, än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
