- Project Runeberg -  David Copperfield /
509

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Mr. Micawbers stridshandske

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

509

att det gjorde mig ledsen, att han inte kom hit i
dag, ty jag hade en gammal skolkamrat till honom
här.»

»Verkligen, sir!» och han delade en bugning
mellan mig och Traddles och gaf den senare en blick.

Han närmade sig sakta dörren, då jag i det
fåfänga hoppet att kunna säga någonting på ett naturligt
sätt — hvilket var mig omöjligt till den mannen —
ropade:

»Ett ord, Littimer!»
»Sir!»

»Stannade ni länge kvar i Yarmouth den där
gången?»

»Inte synnerligen länge, sir.»

»Ni dröjde väl tills båten var i ordning?»

»Ja, sir. Det var för att tillse det, jag stannade
kvar.»

»]ag vet det!» Han höjde aktningsfullt sina ögon
till mina. »Mr. Steerforth har väl inte sett den än?»

»Det kan jag verkligen inte säga, sir. Jag tror
— men jag kan inte säga det, sir. Jag önskar er
en god natt.»

Han innefattade alla de i rummet varande i den
vördnadsfulla bugning, som följde på de orden, och
så försvann han. Mina gäster tycktes andas friare
sedan han gått, och min egen lättnad var stor, ty
jämte det att jag alltid hade en känsla af att jag
visade mig till min nackdel i denne mans närhet,
hade mitt samvete oroat mig med h viskningar om,
att jag misstrott hans husbonde, och jag kunde icke
undertrycka en viss fruktan för, att han skulle upptäcka
det. Hur kom det sig, att jag, som hade så litet att
dölja, alltid plågades af en känsla af, att denne man
genomskådade mig?

Mr. Micawber ryckte mig från dessa reflexioner,
hvilka hade en tillsats af oro för att träffa Steerforth
själf, genom att utlåta sig i de amplaste loford öfver
Littimer, såsom varande en högst aktningsvärd person
och en alldeles förträfflig tjänare. Mr. Micawber —
jag säger det i förbigående — hade tagit åt sig sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free