Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
veckor vistats som hjälp i huset, då Peggotty själf
varit urståndsatt att sköta sysslorna, var nu, utom
jag, den enda som bodde där. Som jag inte
behöfde anlita hennes tjänst, sade jag till henne att gå
och lägga sig, och hon gjorde det gärna. Själf slog
jag mig ned framför kökselden för att tänka på det
som händt.
Jag rörde ihop alltsammans, än stod jag vid mr.
Barkis’ dödsbädd, än drefs jag af tidvattnet ut mot
den synrand Ham så underligt betraktat på
morgonen, men jag väcktes plötsligt ur mina drömmar
af att det knackade på dörren. Det fanns en
portklapp, men det var icke medelst den ljudet
framkallades. Knackningen kom från en hand lågt nere
på dörren, det var som om den åstadkommits af ett
barn.
Jag hade ryckt till så häftigt, som om det varit en
lakej, som knackat på för en förnäm herres räkning.
Jag gick och öppnade och blickade till min häpnad
först ned på ingenting annat än ett stort paraply, som
tycktes vara ute och gå för sig själf. Men snart
upptäckte jag under paraplyet miss Mowcher.
Troligen hade jag inte varit benägen att
särdeles vänligt ta emot den lilla varelsen, om hon, då hon
sänkte paraplyet, hvilket hon trots alla bemödanden
icke orkade fälla ihop, visat det där »flaxiga»
ansiktsuttrycket, som gjort ett så starkt intryck på mig
första och sista gången vi råkats. Men det låg så
mycket allvar i hennes ansikte, då hon vände det uppåt
mot mitt; och då jag befriade henne från paraplyet
— som var tilltaget som åt en jätte — vred hon sina
händer »med så mycken bedröfvelse, att jag
vek-nade.
»Miss Mowcher!» sade jag, sedan jag sändt en
forskande blick upp- och nedåt gatan, ej rätt vetande
hvad jag såg efter. »Hur har ni kommit hit? Hvad
är det frågan om ?»
Med sin korta arm gaf hon mig tecken att fälla
ihop paraplyet åt henne, och så skyndade hon förbi
mig in i köket. Då jag stängt dörren och med para-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
