- Project Runeberg -  David Copperfield /
600

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Lycksalig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6oo

»Jo», sade jag, »han blef nog omsedd. Men jag
m!enar, att han inte som jag njöt af den obeskrifliga
lyckan att vara nära er.»

Dora böjde sig ned öfver sin teckning och sade
efter en liten stund — jag hade under tiden suttit i
brinnande feber pch med beneii i stel ställning: —

»jNi tycktes inte själf en del af dagen vara så
känslig för den lyckan.»

Nu insåg jag, att jag ej fick tveka längre. Det
måste ske på fläcken.

»Ni frågade inte det allra minsta efter den lyckan»,
sade Dora och lyfte helt obetydligt på ögonbrynen
samt skakade på hufvudet, »då ni satt bredvid miss
Kitt.»

Jag bör upplysa, att Kitt var namnet på den där
människan i rosafärgade klänningen, hon med de små
ögonen.

»Fastän jag visst inte vet hvarför ni skulle ha
tgjjort det», sade Dora, »eller hvarför ni alls skulle
kalla det för en lycka. Men ni menar naturligtvis
inte hvad ni säger. Och det finns väl ingen som
kan bestrida, att ni har rättighet att göra som ni
vill. Jip, du stygga pojke, kom hit!»

Hur det gick till vet jag inte, men jag gjorde det
på en minut. Jag skyndade Jip i förväg. Jag slöt
Dora i mina armar. Jag var idel vältalighet. Jag
behöfde inte leta efter ord. Jag sade henne hur jag
älskade foeimje. Jag sade henne, att jag skulle dö
,utan henne. Jag sade henne, att jag tillbad och
dyrkade henne. Jip skällde alldeles vildt hela tiden.

Då Dora hängde hufvudet och grät och darrade,
växte [min vältalighet i styrka. Om hon ville, att
jag skulle dö för henne, behöfde hon bara säga ett
ord, och jag var färdig. Lifvet utan Doras kärlek’
var junder inga förhållanden vardt att lefva. Jag
hvarken ku,nde eller ville uthärda det. Jag hade
älskat henne hvar minut, hvar dag, hvar natt sedan
jag såg henne första gången. I denna minut älskade
jag henne till vanvett. Och jag skulle alltid i hvar
minut älska henne till vanvett. Män hade älskat förr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free