Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
med för många förslag. Jag skulle bygga på min
trohet och ihärdighet — och på Dora.»
»Men, tänk Agnes, om de återigen skulle skrämma
Dora genom att tala med henne», sade jag. »Och
tänk om Doria började gråta och inte ville höra talas
om mig!» •
»Är det troligt?» frågade Agnes med samma ljufva
undseende i sitt uttryck.
»Hon är tyvärr så lättskrämd som en liten fågel»,
sade jag. »Det skulle kunna hända. Eller, tänk om
de båda misserna Spenlow — äldre damer af den
sorten äro litet egna ibland — inte lämpa sig för ett
sådant uppdrag?»
»Vet du, Trotwood», svarade Agnes och lyfte sina
milda ögon till mina, »det skulle jag inte fundera
på. Jag undrar, om inte det bästa vore att tänka
efter om det är rätt, och om man finner att det är
rätt, göra det.»
Jag hyste ej längre några tvifvel om saken. Med
lättadt hjärta, ehuru med en djup känsla af förslagets
vikt, anslog jag hela eftermiddagen till uppsättandet
af ett koncept till ifrågavarande bref, och med hänsyn
till sakens betydelse ställde Agnes sin pulpet till mitt
förfogande. Först gick jag emellertid ner för att
hälsa på mr. Wickfield och Uriah Heep.
Jag fann Uriah i besittning af en ny, gipsluktandei
kontorslokal, utbyggd i trädgården, och han såg
obeskrifligt simpel ut midt ibland alla dessa böcker
och papper. Han tog emot mig på sitt vanliga
inställsamma sätt och låtsade som om mr. Micawber
ingenting s(agt honom om min ankomst — en sak,
som jag dock tog mig friheten att betvifla. Han följde
mig in i mr. Wickfields rum, som var blotta skuggan
af hvad det varit förr, ty den nya kompanjonen hade
flyttat de bästa och bekvämaste möblerna in till sig.
Under det att mr. Wickfield och jag utbytte
hälsningar, stod Uriah och värmde ryggen vid spisen,,
strykande sig öfver hakan med sin magra, knotiga
hand.
»Ni bor väl hos oss, Trotwood, så länge ni stannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
