- Project Runeberg -  David Copperfield /
784

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIII. Ännu en återblick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

784

Lavinia fladdrar omkring henne, ledsen att mista den
vackra leksak, som beredt henne en så angenäm
sysselsättning. Om att Dora gör den ena upptäckten
efter den andra af att ha glömt en massa småsaker^
och om att alla människor äflas att springa efter
dem.

En dröm om att alla flocka sig kring Dora, då
hon ändtligen börjar taga afsked och att hela
sällskapet med sina lysande dräkter och band ter sig
som en blomsterparterr. Om att min älskling nästan
kväfs under ett regn af blommor, men skrattande och
gråtande befriar sig därur och kastar sig i mina
svartsjuka armar.

En dröm om att jag vill bara Jip — som skall
följa med oss — men att Dora säger nej, hon vill
själf bära honom, annars tror han, att hon inte längre
tycker om honom sedan hon blifvit gift, och det skulle
krossa hans hjärta. Om att vi gå arm i arm, och
att Dora stannar och ser sig om och säger: »Om
jag ibland varit stygg eller otacksam mot någon^
så glöm det I» och sedan brister i gråt.

En dröm om att hon viftar med handen och att
vi åter sätta oss i rörelse. Om att hon stannar än en
gång och ser sig om, skyndar tillbaka till Agnes
och ger henne och ingen annan sin sista afskedskyss.

Vi åka bort tillsammans, och jag vaknar från,
drömmen, tror slutligen på den. Det är min kära;,
kära lilla hustru jag liar bredvid mig, henne som jag
älskar så innerligt!

»Är du lycklig nu, du tokiga gosse?» säger Dora.
»Är det riktigt säkert, att du inte ångrar dig?»

Jag har trädt åt is|idan för att se skuggbilderna
från de dagarna draga förbi. De äro borta nu och
jag återgår till min historia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0786.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free